Det är lustigt att Skolverket föreslog att stryka en del av vår historia genom att ta bort antiken ur historieämnet. Eller rättare sagt, så är det olustigt. Som enskilt moment kan det förklaras som ett tekniskt arrangemang för hur timmar ska användas, men det allvarliga underliggande budskapet är att tidigare kunskap inte har betydelse för våra liv här och nu.
Det är i de små stegen som den stora förändringen ligger.
Genom att blicka tillbaka, kan vi förstå varför vi befinner oss där vi är just nu. En översikt över historien ger också en fingervisning om var vi kan hitta kunskap som kan hjälpa oss att hantera aktuella frågor. Inom området livslångt lärande är den så kallade Faure-rapporten väl känd. Det är en rapport från the International Commission on the Development of Education som UNESCO gav ut 1972. Rapporten har ett halvt sekel på nacken men innehållet är fortfarande rykande aktuellt. Anledningen är att den lyfter fram utvecklingen av det demokratiska samhället som det mest nödvändiga och effektiva för att stödja en hållbar utveckling och motverka miljöförstöring och klyftor i samhället. Begreppet demokrati har för övrigt sitt ursprung i antikens Grekland!
Strong support must be given to democracy, as the only way for man to avoid becoming enslaved to machines, and the only condition compatible with the dignity which the intellectual achievements of the human race require; the concept of democracy itself must be developed, for it can no longer be limited to a minimum of juridical guarantees protecting citizens from the arbitrary exercise of power in a subsistence society further more, and in conjunction with this, more support must also be given to educational requirements, for there cannot—or will not—be a democratic and egalitarian relationship between classes divided by excessive inequality in education; and the aim and content of education must be recreated, to allow both for the new features of society and the new features of democracy. For these reasons the commission stressed the fact that education must be regarded as a domain where political action is of especially decisive importance.
Från ingressen i UNESCO:s rapport Learning to be, 1972.
Faure lyfter fram utbildning som lösningen men det är inte utbildning i matematik eller i språk som betonas. Utbildning ska syfta till att skapa en komplett människa som kan ta ansvar och agera för mänsklighetens bästa. Den viktigaste delen i utbildning är personlig utveckling, eller med andra ord hur vi som individer förstår oss själva och vår omgivning. Hur vi lär oss att göra relevanta och mångsidiga bedömningar. I rapporten från 1972 står det att vi måste bli förmögna att förstå de globala konsekvenserna av vårt beteende och kunna axla det gemensamma ansvaret för den mänskliga rasens öde.
Det här är mycket att ta in. Men som tur var behöver inte allt detta rymmas i Skolverkets kursplaner. Att växa som person är en del i ett livslångt lärande och för den som är intresserad av att förstå det som händer i samhället nu, rekommenderar jag en läsning av Faure-rapporten. Om du inte orkar hela, så är Faures inledande presentation av rapporten en bra start.
På återseende
Cecilia
Referenser
Faure, m. fl., 1972, Learning to be, Paris: UNESCO.
På bloggen Vuxenpedagogik kan man läsa en sammanfattning om livslångt lärande under rubriken Varför och för vad?
Tidigare inlägg: Vad är egentligen livslångt lärande?
Kom igång med livslångt lärande
Collearn - collaborate & learn 
2 reaktioner på ”Den kompletta människan”