Platsen som utgångspunkt för lärande

Corona-epidemin har förändrat mycket. En sak som har förändrats är att på högskolan går alla kursen online istället för i klassrummet. Å ena sidan har jag noterat att ett möte i zoom och ett möte i klassrummet inte har exakt samma dynamik. Till exempel kan personer som inte vill prata inför andra, uttrycka tankar i chatten i zoom. Å andra sidan inser jag att zoom är enbart ett substitut för klassrummet. Det vill säga att vi arbetar på samma sätt med föreläsningar, seminarium och handledning. Genom att arbeta på detta sätt, tar vi inte tillvara på deltagarnas erfarenhet och engagemang.

Learning becomes something gained through reading texts, listening to lectures, or viewing videos rather than through experiencing full-bodied encounters with the world. (Smith, 2002: 586)

För den som är intresserad av transformativa förändringar av utbildning, kan plats-baserad utbildning ge nya infallsvinklar. Plats-baserad utbildning är en pedagogisk ansats som syftar till att förankra utbildning i lokal kunskap och de studerandes levda erfarenheter, det vill säga att de aktivt tar del i upplevelser. Det kan vara studier av lokal kultur genom besök på museer eller möten med människor på platsen, eller naturstudier där projekt förläggs ute i skog och mark. Det kan även röra sig om att lösa problem som finns i lokalsamhället eller att inkludera praktik på företag och arbetsplatser. Projekt som rör det offentliga och demokratiska systemet ger också nödvändiga kunskaper.

Plats-baserad utbildning kan alltså brygga mellan utbildningsinstitutionen och det lokala samhälle som den befinner sig i. Det här kan ske på många olika sätt eftersom det handlar om att använda sig av den unika karaktären på enskilda platser. Det finns trots detta några element som förenar plats-baserad utbildning:

  • Genom att undersöka fenomen i närsamhället, skapas en grund för att koppla på abstrakt och generell kunskap.
  • Tillvägagångssättet bygger på att deltagarna är medskapare av kunskap, istället för konsumenter av detsamma.
  • En förankring på platsen kan skapa en möjlighet att påverka vad man lär sig, vilket i sin tur kan skapa ökat engagemang.
  • Lärarrollen blir att fungera som guide, förmedlare och partner i kunskapande.
  • Gränsen mellan ‘skola’ och ‘verkligheten’ bryts ner och det sker en rörelse och ett utbyte mellan områden.

Att arbeta på detta sätt är inte enkelt. Läraren måste planera utbildning i relation till en läroplan som styrs av en annan logik. Sedan ska arbete genomföras på ett sätt som inte är i linje med hur saker och ting brukar göras, vilket kan väcka motstånd både inom utbildningsinstitutionen och i det omgivande samhället. Med tanke på de potentiella vinsterna är det dock värt att fundera över på vilket sätt platsen kan stärka lärande.

Place-based education holds out the potential of resituating learning within the context of communities. Knowing the local well enables people to become more skillful and confident about their capacity to shape their own lives in ways that will benefit themselves and their children and grandchildren. (Smith, 2002: 594)

Plats-baserad utbildning stärker anknytningen till platsen och till andra människor. Att ha god kännedom om var man kommer ifrån och var man befinner sig skapar en trygghet som även främjar inlärning av kunskap om andra människor och platser. Plats-baserad utbildning är en ansats som kan ta många olika former beroende på syftet med utbildningsaktiviteten, men det är också en bra startpunkt för en diskussion om utrymme för det unika versus standardisering i utbildning.

På återseende

Cecilia

 

Referens

Smith, 2002, Place-Based Education: Learning to Be Where We are, Phi Delta Kappan, 83(8), 584–594.

Läs även:

Traktorpappan. Eller: Övning ger färdighet.

Tre stora problem med utbildning

Praktikgemenskaper – en återblick


Lämna en kommentar