Alla de olika betydelser som läggs i begreppet livslångt lärande upphör inte att förvåna mig. Nyligen fick jag ett bestämt besked från en akademiker i USA att livslångt lärande är de preparandkurser som studenter tar för att förbereda sig för högre utbildning (pathway programs). Dessutom la den här personen till att livslångt lärande är ett ’marketing concept’. Och på ett sätt är detta inte konstigt, eftersom institutioner är snabba på att plocka upp begrepp som är politiskt gångbara och göra dem till sina. Även om man fördjupar sig i budskapet på den politiska nivån kommer man inte att hitta en enhetlig definition. Det finns olika ideologier bakom policy för livslångt lärande och i detta blogginlägg kommer fyra av dem att presenteras.
Den här texten utgår från en artikel författad av Moosung Lee och Tom Friedrich (2011). Med utgångspunkt i UNESCO:s position, undersökte de ideologiska influenser i policytexter om livslångt lärande. UNESCO är den tyngsta aktören inom policy för livslångt lärande, och har varit detta sedan 1972 då den så kallade Faurerapporten kom. De är dock inte ensamma och på global nivå finns fyra stora policyaktörer inom utbildningsområdet: FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO), organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Europeiska unionen (EU) och Världsbanken.
Alla fyra policyaktörer presenterar en utbildningsdiskurs som bygger på individens oberoende. Det finns två övergripande sätt att se på individens oberoende. Det ena synsättet bygger på individens frihet att röra sig i ett system som styrs av en marknadslogik. Då det gäller utbildning handlar det om att individen ska ha möjlighet att delta i utbildningar som tillhandahåller de kompetenser som efterfrågas på arbetsmarknaden. Det andra synsättet bygger på individens frihet att utvecklas personligen för att kunna bidra som demokratisk medborgare. I utbildningssammanhang kan det handla om att utveckla grundläggande färdigheter för att kunna bidra till samhällets utveckling på både lokal och nationell nivå.
Grovt summerat kan man säga att UNESCO representerar synsättet som bygger på individen som demokratisk medborgare, medan de andra tre policyaktörerna verkar för ett system som bygger på en marknadsorientering. I praktiken är det dock inte så enkelt som att en policyaktör står för en ideologi. Istället vävs olika ideologiska ståndpunkter samman. Dessutom kan samma praktiska handling motiveras av olika bakomliggande ideologier. De fyra ideologiska strömmar som behandlas i Lee och Friedrichs text, och som har påverkat policy för livslångt lärande, är:
- Klassisk liberalism. Individen drivs av egna intressen och nytta, och kan via utbildning stärka sin konkurrenskraft. Detta möts bäst av ett privat utbildningsystem som bygger på en marknadslogik där ”den osynliga handen” styr.
- Social liberalism. Utbildning är ett sätt att främja ett samhälle för alla där individer utbildas utifrån egna intressen men i relation till ett kollektiv för att skapa ett starkt samhälle. Staten står för en god proportion av utbildningsinsatser.
- Neoliberalism. Individen drivs av egna intressen och nytta, och kan via utbildning stärka sin konkurrenskraft men förväntas göra detta i relation till arbetsmarknadens behov. Utbildning kan finansieras av stater men ska styras av marknaden.
- Marxism. Utbildning syftar till frigörelse och transformering av individer som är förtryckta av ett kapitalistiskt samhälle genom att adressera frågor om kön, klass, etnicitet, kolonialism, kultur, språk och miljöfrågor.
Men varför ska man prata ideologier – är det inte bara ord? Kan vi istället inte bara lösa de problem som vi ser framför oss just nu? Nja, det är viktigt att förstå de ideologier som påverkar utformningen av samhällets system. Ideologier skapar nämligen föreställningar om hur saker och ting ska/bör vara och det påverkar våra värderingar. Ideologier är därför allt annat än oskyldiga ord i policytext. Så nästa gång du ser en formulering om livslångt lärande kan du fundera över vilken av ovanstående ideologier som framträder mellan raderna – och vad det betyder.
På återseende
Cecilia
Referenser
Faure et al., 1972, Learning to be. The world of education today and tomorrow, Paris, UNESCO.
Lee & Friedrich, 2011, Continuously reaffirmed, subtly accommodated, obviously missing and fallaciously critiqued: ideologies in UNESCO’s lifelong learning policy, International Journal of Lifelong Education, 30(2), 151-169.
Läs även:
Problemet med livslångt lärande
Ett halvt sekel med livslångt lärande
Livslångt lärande vs. livslång utbildning
Collearn - collaborate & learn 