Distansarbete och livslångt lärande

Vi är många som har arbetat hemifrån i år och för de som längtar tillbaka till kontoret syns inget ljus i tunneln. Det är pandemi och vi får bita ihop. För min egen del har det varit uthärdligt, jag gillar att arbeta hemifrån, men för många andra är det plågsamt. Vi är olika. Men oavsett vad vi tycker, är det nog så att vi kommer att se mer av distansarbete även efter pandemin. På grund av det funderar jag på kopplingen mellan distansarbete och ett livslångt lärande.

Det här med att arbeta på distans har kommit i blickfånget i år men det är förstås inget nytt fenomen. Det nya är den stora mängd människor som arbetar hemifrån nu. Europeiska kommissionen har statistik över hur vanligt det var att arbeta hemifrån innan pandemin. Om man ser på anställda i EU i åldrarna 15 – 64 år så arbetade i genomsnitt 5,4 % hemifrån under 2019. Och så har det sett ut i cirka tio år innan pandemin bröt ut. I Sverige låg vi nära genomsnittet 2019 medan i Finland var det ca 14 % som arbetade på distans. Lägst andel distansarbetare hade man i Bulgarien (0,5 %). De som arbetar hemifrån några dagar i veckan har dock ökat under samma period, från 5,2 % 2009 till 9 % 2019. 

Det fanns också skillnader mellan män och kvinnor samt mellan olika åldrar i samma material från EU 2019. Något fler kvinnor än män arbetade hemifrån (5,7 % vs. 5,2 %). Då det gäller ålder så ökar andelen som arbetar hemifrån med stigande ålder. Bland människor i åldersgruppen 15–24 år var det 2,1 % som arbetade hemifrån, medan bland personer i åldersgruppen 50 – 64 år var det 6,6 % som arbetade hemifrån. Bland egenanställda personer arbetade nästan var femte hemifrån. Men alla dessa siffror var förra året (Eurostat 2020). Mycket har ändrats sedan dess. I en annan rapport lyfter Europeiska kommissionen (2020) fram några viktiga punkter att beakta vad gäller årets förändringar kopplade till distansarbete:

• Det är stora skillnader i förekomsten av distansarbete mellan EU:s medlemsstater, mellan sektorer och mellan yrken.
• Beredskapen att implementera distansarbete i stor skala är hög i IT- och kunskapsintensiva sektorer, och för högutbildade, men stora skillnader mellan länder även här.
• I många EU-länder hade mer än hälften av de som nu arbetar på distans inte provat på det tidigare.
• Om tidigare trender kommer att styra framåt, är riskerna stora för ökade klyftor mellan länder, företag och arbetare.

Även om vi inte kommer att arbeta på distans i samma omfattning då pandemin avtar, så är det troligt att vi kommer att se en ökning jämfört med siffrorna från 2019. Inte minst den andel som kommer att kombinera arbete på distans med närvaro på arbetsplatsen. Då det gäller kopplingen mellan distansarbete och ett livslångt lärande finns det (minst) två sätt att närma sig ett svar. För det första handlar det om individens perspektiv och hur distansarbete påverkar livslångt lärande. För det andra handlar det om livslångt lärande som policy, där ett viktigt budskap är att alla ska ha möjlighet att delta i samhället på lika villkor. Sifforna ovan antyder att det finns ojämlikheter kopplade till utbildningsnivå. Det här vill jag veta mer om.

På återseende

Cecilia

Referenser
Eurostat, 2020, How usual is it to work from home?, https://ec.europa.eu/eurostat/web/products-eurostat-news/-/DDN-20200424-1, hämtad den 11 december 2020.

European Commission, 2020, Telework in the EU before and after the COVID-19, Science for policy briefs, JRC120945.

Läs även:

Samverkan på distans – är vi bra på det?

Mentorskap i pyjamas

Lärande under pandemin