Ta dig ur kaninhålet – det kan öka din kreativitet

Vid en workshop i forskningsprojektet Innovate, där vi ägnar oss åt att förstå innovationsförmåga i små och medelstora tillverkande företag, fick jag möjlighet att lyssna på innovationsforskaren Leif Denti från Göteborgs Universitet. Han hjälpte oss i projektet att reda ut detta med innovation och kreativitet på ett sätt som gav oss alla en rejäl aha-upplevelse.

Leif pratade om att befinna sig i ”kaninhålet”. Från det perspektivet tenderar vi människor att bli rätt enögda och endast se det som finns i vårt begränsade synfält. Vi får då svårt att förstå saker och ting från olika synvinklar och från ett annat perspektiv än just det vi är vana vid. Från kaninhålet riskerar vi att lära oss samma saker hela tiden och på så sätt förstärker vi det vi redan kan och vet. Vi får en form av tunnelseende och begränsas i tillgången till många olika kunskapskällor. Detta minskar vår möjlighet till kreativitet.

Myten om att kreativitet kommer som en blixt från en klar himmel eller från en specialkonstruerad hjärna på ett geni, tar Leif Denti snabbt hål på under sin föreläsning. Kreativitet bygger istället på att kunna många olika saker och det är förbindelsen mellan dessa olika kunskapsdomäner som utgör grunden i den kreativa processen. Om jag kan många olika saker ökar möjligheten för min hjärna att ha många kunskapsdomäner att binda ihop. Den akademiska termen för detta kallas conceptual combination och behandlas i nämnda referenser i slutet av denna bloggtext för de som vill läsa mer och fördjupa sig i ämnet.

Kreativitet bygger på att kunna många olika saker och det är förbindelsen mellan dessa olika kunskapsdomäner som utgör grunden i den kreativa processen

När Leif på ett förträffligt sätt illustrerade den kreativa processen betonade han alltså vikten av att lära sig mycket om många olika saker. Nästa del i processen handlade om att se till så att hjärnan sätter igång med förbindelserna mellan dessa olika kunskapsområden. Förbindelsearbetet sker när vi frikopplar hjärnan från ansträngning och när vi gör något helt annat än att just tänka. Det är när hjärnan ges möjlighet att spela lite flipperspel mellan våra olika kunskapsdomäner som den kan hitta unika kombinationer och ge oss nya ideer.

Hur intressant är inte detta? Och hur ska vi nu tänka kring innovationsförmåga i våra organisationer genom att tillämpa denna definition på kreativitet? Om företag ska stärka sin innovationsförmåga ska de med andra ord se till att all personal lär sig många olika saker OCH under arbetsdagen får möjlighet att frikoppla hjärnan från ansträngning. Jag ser framför mig arbetsplatser med spel, musikstudio, ateljé, växthus, tvättstuga, träningsrum och annat. Plötsligt blev i alla fall mina turer till tvättstugan under mina jobba-hemma-arbetsdagar en härligt kreativ aktivitet.

Annika

Referenser

Scott, Lonergan & Mumford, 2005, Conceptual combination: Alternative knowledge structures, alternative heuristics, Creativity Research Journal, 17(1), 79-98.

Mumford & Connelly, 1991, Leaders as creators: Leader performance and problem solving in ill-defined domains, The Leadership Quarterly, 2(4), 289-315.