”När jag skulle tala om samverkan ville jag gestalta det genom ett samtal mellan forskare som på olika sätt har närmat sig detta område”, sa Anna Jonsson när hon bjöd in mig att delta i ett samtal om samverkan. Att få träffa trevliga kollegor vid andra lärosäten och att diskutera ett område som man har ägnat en tids uppmärksamhet åt är en av godbitarna med att arbeta i akademin, så jag tackade förstås ja. Och i måndags träffades vi i Lund för att prata om samverkan.
Det hela var en del av en jubileumskurs i och med att Lunds universitet firar 350 år. Anna Jonsson, docent vid Företagsekonomiska institutionen i Lund, höll föredraget ”Vetenskap och kunskap i praktiken”. Föredraget avslutades med ett samtal under ledning av Anna där jag, Erik J Olsson, Filosofiska institutionen vid Lunds universitet samt Eugenia Perez Vico, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet fick reflektera över möjligheter och farhågor kring samverkan.
Vi enades om att samverkan i grund och botten är något positivt. Erik J Olsson, en av grundarna till Academic Rights Watch (ett nätverk av forskare som bevakar den akademiska friheten), är dock orolig för den globala utvecklingen där den akademiska friheten begränsas på många håll. I Sverige har den senaste forskningspropositionen kommit att debatteras flitigt eftersom den uttrycker en styrning som i förlängningen kan innebära en väg bort från den akademiska friheten. Det är framför allt den överdrivna betoningen på nytta och innovation som framstår som onyanserad i förhållande till en långsiktig kunskapsutveckling genom forskning och utbildning. Problematiska aspekter av forskningspropositionen har bland annat debatterats av Anna, Maria och Mikael samt av mig och Annika.
Man kan fråga sig om den högre utbildningens verksamhetslogik är på glid: från kunskapsutveckling för samhällets nytta till innovation för företags nytta.
Det här betyder inte att man ska negligera att det finns olika kunskapsintressen när man arbetar i samverkan med aktörer från det omgivande samhället. Det kanske också finns olika syn på vad kunskap är. Här tycker jag personligen att många forskare är lite väl pompösa när de säger att lärosätet står för kunskapsproduktion och andra gör andra saker. I dagens samhälle så sker avancerad kunskapsutveckling på många olika håll i samhället. Det vi däremot är bra på och skolade i är metodkännedom, hantverket som Eugenia kallar det, samt att dokumentera kunskap i skrift. Och ytterligare metodkunskaper är på gång. Anna Jonsson, Maria Grafström (Score vid SSE/SU) och Mikael Klintman (Sociologiska institutionen, LU) har ett pågående projekt om integrerad vetenskap som ett perspektiv och en metod för hur olika aktörer kan bidra i kunskapsutveckling.
Under samtalet i måndags var vi också överens om att vi som befinner oss i akademin inte kan stå som passiva observatörer utan att vi måste ha en aktiv röst i de förändringar som pågår. Det handlar framför allt om förändringar i synsätt och finansiering av samverkan som styr väldigt tydligt mot att en viss typ av samverkan prioriteras och kommer till stånd.
Att tala om samverkan kan ge sken av att alla får vara med och att alla har lika starka röster. Vi vet redan att det inte är så.
Om vi akademiker inte finns med i den här debatten och de pågående förändringarna är risken att vi förlorar de värden som har byggts upp under lång tid. Samtidigt måste vi också vara öppna för förändringar. Ett synsätt att ”allting var bättre förr” bidrar varken till vår egen utveckling eller till andras syn på oss som en central samhällsinstitution. De flesta problem löser man inte genom att sitta på sin kammare. Och det är väl just därför som samverkan är i ropet.
På återseende
Cecilia
Ps. Om du vill kan du se föredraget och samtalet på Youtube.
Collearn - collaborate & learn 