Vi lär oss hela tiden

Kärnan i ett livslångt lärande är den lärande individen, men det ska erkännas att många gånger kommer diskussioner om livslångt lärande att handla om utbildning i en form eller annan. Samtidigt inser de flesta att vi lär oss en hel del även i andra sammanhang. Det lärande som sker löpande i våra liv brukar kallas informellt lärande. Det är inte styrt av läroplaner och det syns inte i ett betyg. Det är lärande som bara händer, medvetet eller omedvetet. Att leva är att lära. 

Inom fältet livslångt lärande är utgångspunkten vanligtvis att kunskap och erfarenheter uppstår i samspel med andra eller med den omgivning individen befinner sig i. Det här är idéer som uttryckes redan av John Dewey, filosof, psykolog och pedagog, som har blivit känd för en syn på lärande som grundar sig i erfarenhet, vad som senare har kommit att kallas ”learning by doing”. Att prata om lärande, snarare än om utbildning, medför en fokusförskjutning från formell utbildning till hur en individ omvandlar erfarenheter till kunskap, färdigheter, attityder och värderingar i alla åldrar, hela livet (Jarvis 2014).

Informal learning is any activity involving the pursuit of understanding, knowledge, or skill that occurs without the presence of externally imposed curricular criteria. (Livingstone, 2006: 206)

I arbetslivet har insikten ökat om behovet av ett kontinuerligt lärande. Dels finns det många som vill att individer ska kunna fortsätta delta i kurser på till exempel högskolan under hela livet, dels finns det också många som menar att det lärande som sker löpande i vardagen måste stärkas och erkännas. Ett sätt att tala om skillnader mellan formell utbildning och informellt lärande visas i figuren nedan. I figuren beskrivs olika former av lärande i relation till aktör och kunskapsstruktur. De två aktörer som lyfts fram är den studerande själv och läraren, det vill säga om det är läraren eller den studerande som huvudsakligen styr det lärande som sker. Lärande kan dessutom ske enligt kunskapsstrukturer som är upprättade på förhand (läroplaner och andra organiseringar av lärande) eller så sker det utifrån den situation som individen befinner sig i. De grundläggande former av lärande som figuren belyser är:

• Kompetensutveckling: Lärande som styrs av den studerande utifrån planer som upprättats innan lärtillfället.
• Formellt lärande: Lärande som styrs av en lärare utifrån en läroplan.
• Självstyrt lärande: Lärande som styrs av den studerande i relation till en specifik situation.
• Informellt lärande: Lärande som styrs av en lärare i relation till en specifik situation.

Figur 1. Grundläggande former för lärande (Livingstone, 2006).

Figurens beskrivning av former för lärande är intressant eftersom den skiljer sig från hur informellt lärande brukar beskrivas då man talar om formellt, icke-informellt och informellt lärande inom fältet livslångt lärande. Den definition som jag är van vid är att informellt lärande är det lärande som sker löpande i vardagen. I figuren ovan har Livingstone betecknat informellt lärande som lärarstyrt men situationsanpassat, det vill säga inte planerat. Det här kan vid första anblicken tyckas lite snävt men det har en poäng. Genom att definiera informellt lärande som lärarstyrt så sätter det ljuset på att det sker ett lärande i utbildning som inte är förutbestämt utan det sker i stunden och i relation till det som händer på plats. Det lärande som sker löpande för individen kallas i figuren istället för självstyrt lärande. Även detta har en poäng tycker jag, eftersom det betonar den studerande som aktiv i sitt lärande och inte bara som någon som råkar lära sig något.

På återseende

Cecilia

Referenser

Jarvis, 2014, From adult education to lifelong learning and beyond, Comparative Education, 50, 1, 45–57.

Livingstone, 2006, Informal learning: conceptual distinctions and preliminary findings, Counterpoints, 249, 203-227.

Läs även:

Satay Brink om Livets lärkontexter