Vårt samhälle drabbas just nu av en mycket otäck smittspridning. En situation som utmanar stora delar av vårt sociala system – vårt sätt att umgås och agera mot varandra tvingas till omställning.
Dagligen sänds uppdaterad information från Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. De levererar fakta- och kunskapsbaserad information. Experter reflekterar över skeendet i Sverige och i världen. Våra ministrar ger täta presskonferenser med nya direktiv och besked om stödinsatser. Organisationers ledningar kommer ut med nya förhållningssätt kring möten, resande, m.m. Detta ger lite olika reaktioner – för vissa tas informationen emot som något lugnande medan det för andra blir en provokation om att saker och ting inte görs i tillräcklig omfattning. MEN vi engagerar oss!
Som pedagog kan jag inte låta bli att lägga ett lärandeperspektiv på det som händer. Det är egentligen inte innehållet i de faktiska reaktionerna som är så intressanta. Det är snarare reaktionen som sådan och den gemensamma medvetenhet om läget som nu sker som är intressant. Vi kommunicerar plötsligt överallt om en gemensam angelägenhet. På jobbet, på sociala medier, vid köksborden. Vi samlas medvetet kring en gemensam uppgift och vi har alla samma sak i sikte. Vi har kommit till en form av kollektiv insikt.
Så länge vi människor kör på i våra rutinmässiga beteenden och gör som vi alltid gjort förlitar vi oss på befintlig eller ”gammal” kunskap. Det vi redan vet och kan. Rutiner vi inte ens behöver tänka på för det sitter i ryggmärgen. Vi tar helt enkelt saker och ting för givet som det ”normala”. Det är först när vi synliggör vårt handlande som vi också kan påverka det. Det är genom medvetenhet vi lär oss att agera på nytt sätt. Utan denna medvetenhet får vi svårt att lära. När något händer som ruckar våra vanor utmanas också den kunskap vi tryggt agerar utifrån. Plötsligt fungerar inte våra rutiner längre. Det som ena dagen var korrekt blir plötsligt fel eller till och med olagligt. Det vi alltid vetat och gjort är inte längre det mest rätt och riktiga. Istället måste vi tänka om och göra annorlunda – lära nytt.
Vi ställs i den här stunden kring Corona-viruset också inför en gigantisk osäkerhet kring vad som komma skall och vilka beteenden som kommer att vara mest framgångsrika. Det snabba förloppet i krisens utveckling tvingar oss inte bara till omställning utan också att pröva och testa oss fram.
I mitt jobb på högskolan har jag många kollegor som från ena dagen till den andra måste lära sig undervisa på distans. Det borde vara många negativa känsloyttringar kring detta kan man tycka men det är det inte. Istället finns en rätt positiv anda. Det experimenteras, låtsaslektioner arrangeras för att testa olika metoder och verktyg, chatt om olika erfarenheter är igång och vi har möten för erfarenhetsutbyte. Expertgrupper i organisationen med olika kompetenser servar med teknisk och pedagogisk support. Facebook-grupper samlar högskolelärare kring erfarenheter, tips och trix. På bara några dagar är all undervisning omställd. I februari var vi många som skulle sagt ”det går inte”
I vårt privatliv har vi börjat tänka oss för när vi hälsar på varandra. Handskakning är inte längre självklart. Avstånd är att föredra. Om vi ska umgås får det lov att vara med få och då gärna utomhus. Fika över facetime med de äldre blir alternativet. Genom medvetenhet kommer förändrat handlingsmönster. Att handla annorlunda är ett aktivt och medvetet val.
Stay safe
Annika
Collearn - collaborate & learn 
En reaktion på ”Att lära för kollektiv insikt”