Tid för livslångt lärande

Det ligger i tiden med livslångt lärande men har vi tid för det? I arbetslivet finns en trend att det blir mer av allt. Det blir fler och fler processer för hur arbete ska genomföras, det finns större krav på samverkan och integration mellan områden och behovet av kontinuerlig inlärning under hela livet ökar hela tiden. Vi tar sällan paus och funderar på om det är något som ska förenklas eller tas bort. En sak som vi inte kommer att kunna ta bort är att fortsätta utbilda sig under hela livet. Men vem är det egentligen som ska ta ansvar för det livslånga lärandet? Är det individen, arbetsgivaren, staten eller någon annan?

Då det gäller livslångt lärande är det enligt en SCB-studie minst fyra av tio tjänstemän som menar att de behöver kompetensutvecklas inom fem års tid. De ser inte att arbetsgivaren kommer att kunna erbjuda tillräckligt med utbildning utifrån situationen som den är nu. Det här har bland annat TCO tagit fasta på och de kräver att högskolan ska få ett omställningsuppdrag. För att förklara de förändringar som pågår och varför behovet av livslångt lärande och kontinuerlig vidareutbildning är stort ger TCO följande bakgrundsbild:

Behovet av goda möjligheter till livslångt lärande är större än någonsin. Till följd av digitalisering och globaliseringen uppstår nya kunskapskrav på arbetsmarknaden och gamla jobb byts ut mot nya, samtidigt som det råder brist på arbetskraft med rätt kompetens inom flera yrken. Vi kommer också behöva arbeta längre upp åldrarna. För att möta de här utmaningarna måste vi fylla på med kunskaper under hela arbetslivet. (TCO, 8 november 2018)

Det finns flera skäl till att en individ deltar i kompetensutveckling under yrkeslivet. Det kan handla om att:

Lösa ett arbetsrelaterat problem genom nya kunskaper och färdigheter
Uppdatera sig utifrån den utveckling som sker inom en bransch eller inom ett yrke
Gå vidare i karriären till andra uppgifter inom samma bransch
Gå vidare i karriären genom att byta yrkesinriktning från en bransch till en annan
Delta i utbildning för att upprätthålla sin studievana
Ta tillvara kollegors kunskaper, över generationer och vid pension

Utbildningens form, längd och innehåll kommer att se olika ut beroende på syftet. Däremot kommer det oavsett syfte att krävas tid för att delta i studier. I en studie av en satsning på kompetensutveckling för sjuksköterskor genom e-mentorskap var en av de största utmaningarna att få sjuksköterskorna att prioritera tid för studier (Faiman, 2011). Sjuksköterskorna ville att kompetensutveckling skulle ske på arbetstiden men det var samtidigt mycket svårt att prioritera utbildning i relation till de löpande sysslorna på kliniken. Några av deltagarna i mentorskapsprogrammet hade arbetsgivare som avsatte arbetstid för studier medan andra inte hade det. I det här fallet hade arbetsgivare, sjuksköterskor liksom patienten nytta av utbildningen men om sköterskan måste använda sin fritid till att studera var risken att kompetenslyftet uteblev.

Det har över en längre period skett en glidning i ansvar, från att arbetsgivaren och staten tog ett ansvar för karriär och kompetensutveckling, till att det har blivit individens ansvar att fortbilda sig och hålla sig ”anställningsbar” (Bergmo-Prvuvolic, 2012). Från vuxnas lärande vet vi att det är svårare för vuxna att prioritera studier eftersom arbete, familj och andra ansvarsområden konkurrerar om tiden. Samtidigt finns ett stort behov av nya kunskaper. Om ett livslångt lärande ska få genomslag på allvar, kommer vi att behöva arbetsgivare som avsätter tid för kompetensutveckling.

På återseende

Cecilia

Ps. Här är en video från 2011 där jag intervjuar Mattias Karlsson om hur han som arbetsgivare ser på lärande i arbetslivet.

Referenser

Bergmo-Prvuvolic, 2012, Subordinating careers to market forces? A critical analysis of European career guidance policy, European Journal for Research on the Education and Learning of Adults, 3, 2, 155-170.

Faiman, 2011, Overview and experience of a nursing e-mentorship program, Clinical journal of oncology nursing, 15, 4, 418-23.