Socialt samspel och lärande

Det som får äldre personer att delta i utbildningssammanhang är dels att förbättra sina kunskaper och färdigheter, dels att ingå i en social samvaro. Det här har jag funnit i mina egna studier och det finns många andra som har kommit fram till samma resultat. Men på den senaste tiden har jag börjat fundera på om denna uppdelning mellan det sociala och kunskapsinnehållet är en konstruktion som kommer sig av forskningens inriktning på att hitta ”variabler”. Det sociala och det kunskapsmässiga är kanske två sidor av samma mynt? Det här är viktigt att tänka på när man utformar satsningar på lärande i organisationer.

Under föregående år gjorde jag en studie av berättelser om deltagande på Senioruniversiteten. Det här presenteras i ett bokkapitel med titeln: Sweden’s Senior University: Bildung and fellowship. Precis som titeln antyder så är både det sociala och det kunskapsmässiga två viktiga anledningar för att delta i lärandeaktiviteter. Pelle Åberg (2018) lyfter på samma sätt fram kunskap och social samvaro som centralt i studiecirkeldeltagande. Hans poäng är att deltagandet inte bara handlar om att tillägna sig nya kunskaper utan det främjar också välmående hos deltagarna.

”Ett förväntat resultat av dessa lärandeaktiviteter är att människor ökar sina kunskaper eller färdigheter genom att delta. Vi finner emellertid också en stark betoning på positiva sociala aspekter av deltagande där gemenskapen i gruppen framstår som nära förbundet med ökat välmående. Dessa två olika vinster från deltagandet verkar samexistera fredligt bland de äldre cirkeldeltagarna.” (Åberg, 2018)

Att man får flera vinster, social samvaro och kunskaper, då man deltar i informella lärandeaktiviteter är bra. Men jag har som sagt börjat fundera på om det egentligen handlar om något annat – att det sociala och kunskapsmässiga är sammanflätade. Tanken att det sociala hänger ihop med det intellektuella är ingen överraskning för den som har arbetat som lärare. På högskolan organiserar vi ofta lärande i grupp just för att det ger många andra effekter än om man suttit och studerat ensam på sin kammare. Men det sociala verkar spela en ännu större roll om man ser på äldres lärande. En hypotes är att det som förenar det sociala och det intellektuella är att det vävs samman genom en meningsskapande process.

Utbildningssammanhang som präglas av informell samvaro ger utrymme för processen att skapa mening kring sin egen utveckling, och i relation till omgivningen.

Meningsskapande är en grundläggande del i våra liv, och det måste finnas utrymme för den när organisationer satsar på kompetensutveckling. Om det handlar om en enkel faktauppdatering kan läsning av en text eller en digital mikrokurs fungera bäst, men parallellt med detta bör arenor för meningsskapande erbjudas. Med detta menar jag inte möten i allmänhet utan möten där man faktiskt adresserar utveckling och lärande i ett större perspektiv. För att göra det här är det dock bra att ha ett innehåll att samlas kring – det sociala och det kunskapsmässiga trivs hand i hand.

På återseende

Cecilia

 

Referens

Åberg, 2018, Att lära, umgås och må bra som äldre. Studiecirkeldeltagande och sociala aspekter av lärande, Socialmedicinsk tidskrift, 95, 5, 539–548.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s