Ökat intresse för människor

De färgglada böckerna har ju blivit ordentligt ifrågasatta. Kanske inte för att de är roliga att läsa för det kan ju bara kunden som köper dem avgöra. Såklart finns irritation också för att pengar landat i fickan på någon som luras. Hur det än är visar köpintresset också ett ökat intresse för olikheter som Cecilia bloggat om tidigare på vår sida. Problemet är naturligtvis att författaren kallas sig för något han inte är och han säger sig luta sig på nån sorts sanning som det inte finns belägg för. Men ärligt talat – hur många ”coacher”, ”rekryterare” och ”organisationskonsulter” har inte kallat sig för både det ena och det andra OCH tjänat pengar på det! Nu till det som är positivt kring uppståndelsen! För stormar är bra. Det tar bort dammet från det som behöver bli synligt.

Jag ser under dammet två samhällstrender som är viktiga att belysa:

• Människor blir mer och mer intresserade av hur människan som varelse faktiskt fungerar. Vi tar inte längre för givet att vi är eller kan hanteras på ETT enkelt sätt! …och framförallt är människor inte bara vår kropp. Det finns nåt annat spännande, svårbegripligt och komplext som utgör det mänskliga – reaktioner, känslor, intellekt, beteenden som inte enkelt kan förstås genom att endast studera vår fysiska natur. Vi människor är ju nämligen också formade av ett socialt och kulturellt samspel med vår omgivning. Så det kanske är dags att vi tar den kunskapen på allvar och inför ett obligatoriskt skolämne om människans många dimensioner? Biologin hanterar redan den fysiska människan. Det nya obligatoriska skolämnet kan beskriva och förklara människans övriga dimensioner. Människokunskap med andra ord. Det är med andra ord dags för beteendevetare att göra sitt inträde i skolans lärarkår. Inte bara som stödfunktioner inom ramen för elevvård utan som kunskapsförmedlare i ett centralt kärnämne.
• Beteendevetenskaperna är på frammarsch. Det ökade intresset för hur människor fungerar kommer starkt trots eller tack vare den tekniska utvecklingen. Maskinernas närmande av det arbete som vi tidigare trott varit förunnade människor ställer allt på sin spets. Vad är mänskligt? Vad är det som gör att den mänskliga insatsen är unik i de processer som handlar om att organisationer och samhällen överlever, utvecklas, växer eller dör. Är den ens unik? Eller kan maskiner likväl ha alla de tillgångar vi människor idag tror oss ha patent på? I den artificiella intelligensens tidevarv utmanas än mer förståelsen för det mänskliga. Alla dessa frågor sätter ljuset på beteendevetenskaperna och dess företrädare som kunskapsförmedlare. Gedigen kunskap – teoretisk såväl som praktisk – blir en självklarhet i framtiden för att kunna kalla sig beteendevetare. Det är allvar nu. Vi har inte råd att överlämna denna viktiga samhällstrend till de som gissar, tror eller spekulerar.

 

Annika