Utbildningsutopi

Hur skulle ett samhälle se ut om man fick drömma helt fritt? Vilket utbildningsystem skulle stödja detta? Och hur skulle utbildning utformas, vad skulle den innehålla och syfta till? Om vi ser till den samhälleliga diskursen verkar utbildningssatsningar mest handla om att sätta människor i jobb. På ett djupare plan kan man därmed säga att samtidens satsningar på utbildning handlar om att upprätthålla nuvarande samhällssystem, snarare än att sikta på ett önskat samhällstillstånd. Detta trots att vi inser att vi behöver ändra levnadssätt. Det här skulle ha gjort både William Morris och John Dewey besvikna.

Det finns problem att adressera på alla nivåer i samhället. På global nivå är miljön den stora frågan. På nationell och organisatorisk nivå talar man till exempel om problem med tillväxt och innovation. På individnivå är det tuffaste problemet att så många mår dåligt, till och med de som egentligen har det bra utifrån sett. Dessutom diskuteras det om att det svenska samhället, som vi förr var ganska stolta över, är på dekis. Det är lätt att vara kritisk och se svagheter och sprickor, men hur skulle ett riktigt bra samhälle se ut?

En utopi beskrivs ofta som en (ouppnåelig) bild av ett idealsamhälle. William Morris (artist, poet, mönsterdesigner och politisk aktivist på 1800-talet) och John Dewey (pedagogisk teoretiker) lyfte utbildningens kraft i samhällsbygget och enligt Freeman-Moir (2012) hade de mycket gemensamt. Ett problem som de identifierade var att utbildningssystemet befäste klasshierarkier. Andra tankar handlade om holistiska ansatser där konst, arbete, demokrati och utbildning vävdes samman som naturliga delar av livet. En tredje idé handlade om behovet av att sätta fokus på människans inre utveckling.

We live in a world in which there is an immense amount of organization, but it is an external organization, not one of the ordering of growing experience, one that involves, moreover, the whole of the live creature, toward a fulfilling conclusion. (Dewey, 1934)

Det är spännande, men inte långsökt, att tänka att utbildning skulle vävas samman med konst, arbete och demokrati. Kanske kan folkbildningen till stora delar sägas svara mot denna integration. Det grundar sig i ett hantverksmässigt sätt att förstå världen. Både Morris och Dewey menade att utopi inte är ett slutresultat, utan en process av meningsfull mänsklig aktivitet som sker dagligen.

Utopin som process bygger på att vi ser det vackra i vardagen – att det finns utrymme för hantverksskicklighet och konstnärlighet i alla de ordinära sysslor vi dagligen utför.

Hantverksskickligheten kommer till uttryck i den omsorg som läggs på utförandet, oavsett syssla, och den kvalitet som den färdiga artefakten (t. ex. en lektion) uppvisar. Men finns det utrymme för omsorg om detaljer och ett genomtänkt utförande i dagens utbildningssystem? För att svara diplomatiskt – det finns förbättringspotential. Men Morris och Dewey erbjuder inga styrdokument eller tekniska lösningar för hur utopi-processen ska se ut. Istället bjuder de in till ett engagemang där framtidsfantasier kan vägleda omstöpningen av samhällets utbildningsformer. Utbildningsutopin som den beskrivs här är alltså ingen storslagen plan. Utopin finns i det vi gör varje dag, och sammantaget utgör detta våra liv och på kollektiv nivå utgör det samhället.

På återseende

Cecilia

Referenser
Freeman-Moir, 2012, William Morris and John Dewey: Imagining Utopian Education, Education and Culture, 28, 1, 21-41.

Dewey, 1934, Art as experience. New York, Putnam.

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s