Annorlundahet som resurs

Akademisk frihet är en förutsättning för att verka som forskare och lärare i högre utbildning. Det handlar om rätten att tänka, forska och undervisa fritt – givetvis under ansvar och i relation till det samhälle vi ingår i. Det här borde vara en självklarhet men i dagens akademi liknar det mer en romantisk dröm. Det är inte bara extern styrning via riktade medel och regleringar som påverkar vad vi som forskare och lärare kan göra. Det finns också många interna begränsningar uttrycka i formella riktlinjer och informella normer. Då det gäller det senare, gör en ny antologi uppror mot flera förtryckande ideal som riskerar att kväva kunskapsutvecklingen, och i förlängningen, akademin relevans för samhällets utveckling.

Alison Pullen, Jenny Helin och Nancy Harding är redaktörer för antologin som heter Writing differently. Boken innehåller kritiska, poetiska och kreativa bokkapitel. Tanken är att öppna upp, leka och låta tankarna vandra för att utforska kunskap och insikter som ligger i skuggan eller på marginalerna av forskningens ‘mainstream’. Texterna ger glimtar av en kunskapsprocess som inte är linjär och kontrollerbar. Istället är det ett erkännande av kunskapande som ett framväxande och ostyrigt fenomen. Det här ska ställas i kontrast till en akademi som alltmer styrs av form. Det finns riktlinjer för i stort sett allt som ska göras, men om vi bara håller oss inom dessa ramar kommer inte viktiga steg  i kunskapsutvecklingen att ske. Så här säger redaktörerna i introduktionen till boken:

Alison: Writing differently for me has become the only way I can write, breathe, be free from the academic constraints that categorise my writing as outputs with metric value. I was interested in ‘writing differently’ to write as a woman in her multiplicity. I am still interested in writing as a speaking woman, with all the complexity that being a woman writer entails. Writing against the mainstream. Writing against those that seem to silence and repress. Writing out of fear that if I stop, I may never write again.

Jenny: I can feel the difference when people are writing out of what they have to write because it means something to them; this urge for having to find a way to tell exactly this story in this way. Isn’t that when we can become relevant and perform activist writing? It is my conviction that many times when we have writers block it is because we are not writing about things that matter, or we have to squeeze ourselves and our writing into pre-configured formats that kills everything before we even have started.

Nancy: Each academic text ‘written differently’ is a micro-revolution. Micro-revolutions add up, overturning dysfunctional, perhaps rotten, sometimes corrupt, practices that inhibit knowledges and understanding. Writing differently revolutionaries want to influence the world. Some of us may have made successful careers out of surrendering to the binds of scientistic writing, but successful careers are no more than dust in the wind.

Att skriva annorlunda är att vägra klä sig i den trånga normkostymen. För att tänka fritt måste vi också få skriva fritt. Den här boken är annorlunda, och alla böcker behöver inte se ut på detta sätt. Men däremot borde annorlundahet erkännas som en viktig resurs i forskningen. Alla galna och vilda tankar leder inte till något användbart, nyttigt eller ens positivt, men om vi inte får provtänka och provskriva, kommer vi aldrig att komma vidare.

På återseende

Cecilia

Referens

Pullen, Helin & Harding, 2020, Ed., Writing Differently (Dialogues in Critical Management Studies, Vol. 4), Emerald Publishing Limited, 1-11.

 


Lämna en kommentar