Ledarskap enligt Karl XII

Den vanligaste frågan inom den historiska akademiska disciplinen, men också utanför är – kan vi lära något av historien? Mitt svar är tveklöst ja! I dagarna har min bok Möten med personligheten Karl XII kommit ut i bokhandeln. Krigarkungen är en av de mest gåtfulla personer vi har i svensk historia. Jag har arbetat med den under några år och samlat citat kring vad omgivningen tyckte om krigarkungen, men också vad Karl XII själv skrev. Det primära syftet i boken är att skingra gåtfullheten kring hans person. Parallellt under arbetets gång växte ett annat svar fram – vad är en bra och dålig ledare och chef. Kan vi lära något av Karl XII:s ledarskap? Var han en bra ledare? Både ja och nej! Här några exempel som man kan utläsa i boken Möten med personligheten Karl XII.

  • Karl XII hade ett otroligt minne för ansikten, namn och vad vederbörande hade gjort. I en organisation av allehanda slag är det ett tidlöst framgångskoncept att kunna namn och få människor att känna sig sedda, och vad som är deras vardag och intresse.
  • Karl XII var generös med fysiska gåvor. En chef kan inte skänka gåvor, men att säga uppmuntrande ord till medarbetarna kostar inget och skapar starka lojalitetsband och överbryggar många problem. En chef som nonchalerar och inte tilltalar medarbetarna får ofta sämre resultat i gengäld. I dess sämsta form kan avsaknaden av ett ’God morgon, är allt bra?’ Eller ’Tack för idag, ha en trevlig kväll’ vara förödande.
  • Karl XII var påläst och förberedd inför kommande utmaningar, insatt skulle vi säga. En chef som är påläst skapar förtroende, tillit och respekt. En chef som inte är insatt eller lyssnar, skapar en känsla av meningslöshet hos medarbetaren och att saker inte är viktiga.
  • Karl XII sökte information på egen hand. Han tog kontakt med hög som låg och bildade sig en egen uppfattning. Den chef som samtalar med alla medarbetare är en bra chef, även om det sedan är chefen som fattar beslutet.

Dessutom var Karl XII alltid i händelsernas centrum, detta ingav respekt. Han delade manskapets vardag. Överstelöjtnant Peter Schönström skriver ”Till kungens segrar bidrog inte litet kongens egen person.” Den chef som inte tar del av medarbetarnas vardag i stort som smått ses som en dålig chef. Bäst uttryckte fältprästen Jöran Nordberg detta om Karl XII. ”Han sa inte gå, utan kom till soldaterna”. Detta har varit och är idag grundbulten i de ledande militära officersutbildningarna världen över. Att höga officerare ska befinna sig i frontlinjen, i händelsernas centrum, vilket även gäller andra yrkesdiscipliner. Vad var då de dåliga ledarsidorna hos kungen?

  • Karl XII lyssnade på vad omgivningen sa, men delgav inte vad han tänkte och fattade för beslut. Ingen transparens över huvud taget. En chef som inte tydligt visar vart organisationen vill, vilka visioner eller vilka mål som gäller, skapar enbart förvirring, modfälldhet och bristande motivation. Vart är vi på väg? Vad har jag uppnått om ett år, två år? Det finns inget som så effektivt dödar motivationen som en anonym tillvaro utan information och delaktighet – mål och mening.
  • Karl XII gav inget handlingsutrymme för frihet under ansvar. Alla försökte ställa sig in hos kungen vilket enbart skapade en stigmatisering kring Karl XII. Omgivningen sa vad man trodde att han ville höra.
  • Karl XII favoriserade personer i sin omgivning. Detta gav en situation där alla försökte få kungens uppmärksamhet och manövrerade ut varandra genom mobbningsliknande handlingar.
  • Karl XII var envis och ändrade aldrig ett beslut, ett ja var ett ja, ett nej ett nej. Denna avsaknad av pragmatism blev för kungen förödande och blev till sist hans död. Det är bra att vara envis och målinriktad, men livets alla parametrar gör att framgångsrika chefer lyssnar på medarbetarna när vindarna vänder och nya beslut måste tas. Många är de organisationer som för sent upptäckt orosmolnen i horisonten.
  • Karl XII uppvisade oftast en skrämmande avsaknad av empati. Att inte uttrycka ett varmt ord eller delaktighet vid rätt tillfälle till medarbetarna är det allvarligaste misstaget.

I boken lyfts olika sidor hos Karl XII fram och exemplet med ledarskap ovan visar att den bild som då framträder är att Karl XII var som människor är mest – en blandning av bra och mindre bra sidor och beteenden. Det som gjorde honom framgångsrik som krigarkung var inte att han var unik eller extraordinär. Det var att han brydde sig om sina mannar på alla nivåer och att han hela tiden tog till sig ny kunskap och information.

Av Anders Dybelius, fil. dr i historia, Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.

Referens

Dybelius, 2019, Möten med personligheten Karl XII, Eskilstuna, Vaktel förlag.

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s