Samverkansskicklighet

Just nu pågår konferensen Högskola och samhälle i samverkan (HSS) på Örebro Universitet. Där träffas alla vi som är intresserade av samverkan mellan lärosäten och det omgivande samhället. I år träffade jag dessutom mina författarkollegor Anna-Carin Ramsten och Peter Dobers. Tillsammans har vi skrivit boken om samverkansskicklighet för några år sedan. Traditionellt har man bedömt vetenskaplig skicklighet och pedagogisk skicklighet för avancemang i den akademiska karriären. I boken föreslår vi samverkan som en tredje meriteringsgrund för forskare och lärare. Det här är nödvändigt om man vill att samverkan ska tas på allvar.

I högskolelagen är det inskrivet att högskolorna, utöver utbildning och forskning, ska ”samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.” Förut brukade man tala om samverkan som den tredje uppgiften men numera är det vedertaget att samverkan bör vara en integrerad del i kärnverksamheten, det vill säga i forskning och utbildning. Vi ska också komma ihåg att samverkan är ett samlingsnamn för många olika aktiviteter.

I boken ger vi exempel på vad samverkan kan handla om i praktiken och vi har samlat ett antal kategorier som framkom när vi läste anställningsordningar och cv-mallar från nio lärosäten. Samverkan kan innebära medverkan i uppdragsforskning och FoU, kunskapsförmedling, populärvetenskaplig produktion, deltagande i råd, nämnder och nätverk, ledarskap i olika sammanhang, yrkesskicklighet och erfarenhet från andra branscher, att erhålla externa medel och patent. Till detta har vi lagt en sista kategori och det är samverkan som metod, något som ligger mig varmt om hjärtat eftersom anledningen till att jag deltar på HSS är att jag är ledamot i SIRA – en förening för interaktiv forskning.

Interaktiv forskning syftar till att utveckla ny kunskap i nära samspel med praktisk verksamhet. Kunskapen produceras gemensamt av forskare och praktiker. Den kunskap som tas fram gemensamt ska ha både samhällelig och akademisk relevans.

Men tillbaka till samverkansskicklighet. Under konferensen har det framkommit flera gånger att ett problem är att forskare/lärare inte deltar i samverkan. För vissa individer kan det handla om ett ointresse men jag vet att många avstår från samverkan eftersom det inte ger några poäng för meritering. Att våra karriär- och belöningssystem står i vägen för samverkan har varit en återkommande kommentar även här på HSS-konferensen. Därför kände jag att vår bok fortfarande är aktuell – det behövs tid för samverkan i tjänster och samverkan bör erkännas som meriterande i den akademiska karriären. Då skulle vi se ett lyft för högskolesamverkan. Och sist men inte minst kanske vi också ska påminna oss om att oavsett hur mycket stöd och hur många system som än finns, så är det relationer som bär samverkan.

På återseende

Cecilia

Läs även:

Samverkansskicklighet

Räknas mobilitet i kilometer?

Evidensbaserad praktik förändrar yrkesrollerna

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s