Pausa. Blogga.

Efter en lång sommarpaus är det dags att dra igång bloggandet igen. Vi längtar efter att komma igång eftersom det är ett sätt att fundera kring och kritiskt förhålla sig till det här med lärande i organisationer. Så vi börjar med att fundera över var vi står just nu; Vad är det som känns mest intressant att fördjupa sig i inför hösten?

Annika: Som forskare är vi ofta i händerna på journaler som vi vill publicera oss i. Denna sommar råkade jag landa i just en sådan process. En redaktör var inte riktigt nöjd med vår text men var beredd att ge oss en chans att uppdatera artikeln. Vi fick tre veckor på oss – mitt i juli. Vips förvandlades min semester till skrivande. Det kändes helt okej. Att skriva är det mest rofyllda jag vet. Artikeln handlade om hur arbetet med specifika kundanpassningar särskilt kan bidra till lärande i organisationer och hur det arbetet samtidigt kan underlätta för företag att bygga strukturer för att vara just en lärande organisation. Vi ville i artikeln framhäva den viktiga och sårbara kommunikation som sker med kund och hur den påverkar resten av arbetet i det interna kommunikationsflödet kring produktframtagningen. Nu håller vi spänt tummarna för att passera redaktörens grind till publicering. Under hösten siktar vi nämligen på att hämta ytterligare data kring just dessa frågeställningar så vi är på god väg att väva ihop dessa spännande och viktiga områden – kundanpassningar och lärande.

Cecilia: Där kommer du att kunna bidra med mycket kunskap Annika, eftersom kundanpassning är en sorts möte och möten är ju din expertis. Under mina sista arbetsveckor innan semestern fick jag lite tid att skriva om berättelser och vilket utrymme det finns för berättelser i forskning. Under sommaren har jag även hållit i ett berättarcafé på en hembygdsgård i Västerbotten där jag pratade på temat berättelsen, tiden och platsen. Min utgångspunkt var att livet är en levande berättelse som växer, fylls på, ändras och som ibland kan få en helt ny handling beroende på vad som sker. Berättelsen är också större än den enskilda individen och den skapar och återger sammanhang. Under berättarcaféet ägnade jag mig åt berättelser om byn. Nu är jag sugen på att fortsätta fördjupa mig i berättelser om/för lärande i organisationer. Men det här kan bli knepigt för det finns de som påstår att lärande organisationer inte finns längre. Det här berättar jag mer om i nästa blogginlägg.

Välkommen tillbaka!

Annika och Cecilia


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s