Kunskapsöverföring i samverkan

Samverkan mellan akademin och industrin är en prioriterad fråga i många länder. Det finns en förhoppning att satsningar på samverkan ska bidra till innovation och ökad tillväxt. I Sverige sneglar vi ofta på Storbritannien när det gäller utveckling av högre utbildning. Jag kommer därför att gå igenom slutsatserna från en analys av studier i Storbritannien som på olika sätt tar upp kunskapsöverföring mellan lärosäten och industrin. Jag gör också några reflektioner kring vad det här kan innebära för lärande i organisationen.

I den systematiska litteraturgenomgången som genomförts av Vick och Robertson har kunskapsöverföring fungerat som ett paraplybegrepp för studier av exempelvis tekniköverföring, informationsförmedling, samproduktion av kunskap, m. m. Underlaget för analys är 56 artiklar som behandlar kunskapsöverföring i Storbritannien. Sedan 2005 har antalet forskningsartiklar som på olika sätt studerar kunskapsöverföring mellan lärosäten och industrin ökat markant. Av de 56 artiklarna är det endast fem som är publicerade före 2005 och 70 % (39 st) är publicerade 2010 eller senare. Vick och Robertson går igenom resultatet i detalj i artikeln men här lyfter jag fram de fyra nyckelområden som de diskuterar:

  1. Former för samverkan som forskare använder sig av. Exempel är rörlighet mellan industri och akademi, informella kontakter, konsultarbete och gemensamma forskningsprojekt. Patent och företagande utgör en mycket liten del av former för samverkan.
  2. Inre och yttre drivkrafter för att delta i samverkan. Komplexitet i kunskapsutveckling ökar vikten av partnerskap. Dessutom kan allianser med industrin vara ett sätt för forskare att få tillgång till medel för forskning.
  3. Hinder för samverkan. På en övergripande nivå baserar sig dessa hinder på att det finns grundläggande skillnader mellan akademin och industrin i verksamhetslogik och administrativa system.
  4. Uppskattningar av värdet av samverkan på kort och lång sikt. Parterna i samverkan har olika mål och förväntningar på resultat. Generellt är forskare intresserade av kunskapsutveckling medan industrin vill se förändring i handling.

Vick och Robertson konstaterar också att ett dominerande antagande verkar vara att kunskapsöverföring sker som en enkelriktad process, från akademin och ut till industrin och samhället. Det här är problematiskt av flera skäl. Ett skäl är att det är frustrerande för forskare att dela med sig av kunskap om ingen tar emot den. Ett annat skäl är att inom vissa specifika områden så har industrin kommit längre i kunskapsutvecklingen och är experterna. Det tredje, och i mitt tycke viktigaste skälet, är att kunskapsläget inom många områden har uppnått en hög grad av komplexitet och då krävs det samspel mellan olika ämnesdiscipliner och mellan olika professionella grupper för att utveckla kunskap som kan bidra till praktiken.

Vad innebär det här då för lärande i organisationer? Jag tycker att alla fyra nyckelområden som Vick och Robertson tar upp kan fungera bra inför ett samverkansprojekt. Vilken form för samverkan fungerar för det man vill uppnå? Hur kan individer motiveras att delta och hur kan organisationen möjliggöra deras deltagande? Vilka hinder kan man förvänta sig att möta och hur ska de hanteras? Och så den viktiga diskussionen i starten av ett samverkansprojekt om vilka förväntningar som finns och vad man hoppas uppnå.

Företag är ofta ointresserade av det teoretiska perspektivet men för mig som forskare är det en viktig del i min professionella utveckling.

Min erfarenhet är att när jag deltar i samverkansprojekt så är företag mest intresserade av utvecklingsfasen eller en empirisk analys. När jag sedan vill gå vidare och anlägga ett teoretiskt perspektiv för att bidra till forskarsamhällets diskussion så är detta inte lika intressant ur ett praktiskt perspektiv. Men det är ett sätt för mig som forskare att fördjupa och förfina analysen. Det är alltså en viktig del i min professionella utveckling. I forskningsfinansiering borde det därför finnas specifika resurser att söka för att fördjupa och skriva om det material som har kommit fram i ett samverkansprojekt.

På återseende

Cecilia

 

Referens

Vick & Robertson, 2017, A systematic literature review of UK university–industry collaboration for knowledge transfer: A future research agenda, Science and Public Policy.

Läs även gärna:

Bjursell, Dobers & Ramsten, 2016, Samverkansskicklighet – för personlig och organisatorisk utveckling. Lund: Studentlitteratur.

Bjursell, 2015, Samverkanszoner – Om forskningsledares syn på samverkan. Encell rapport 3:2015.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s