Evidenshetsen speglar brist på omdöme

Förra veckan träffades chefer inom utbildningsområdet för att diskutera vad det innebär att leda en evidensbaserad praktik. Vi vände och vred på begreppen evidens, vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Efteråt skrev Margareta Serder ett blogginlägg om risken att jakten på evidens paradoxalt nog kan bidra till att försvaga forskningens position. Därmed finns också en risk att när verksamhetens ledning ska fatta beslut så kommer den vetenskapliga kunskapen att:

  1. förkastas eftersom den uppfattas som irrelevant eller
  2. enbart accepteras om den är av en viss karaktär.

Begreppet evidens betyder enligt SAOB klarhet, tydlighet, påtaglighet, uppenbar visshet men har i offentlig verksamhet kommit att innebära vetenskapligt stöd eller bevis för att en insats ger en viss effekt. I förlängningen kopplas evidens därmed ihop med fakta och vad som ses som sant. Det som Margareta lyfter fram i sin blogg är att evidens har kommit att kopplas samman med en väldigt specifik typ av forskning. Den forskning som placeras högst i evidenshierarkin är metaanalyser baserade på en positivistisk kunskapssyn. Resultatet blir att evidens inte representerar den samlade vetenskapliga kunskapen inom ett område.

De verksamheter där man lyckats med att ta in vetenskaplig kunskap utgår från att professionen gör bedömningar där evidens är en viktig ingrediens men inte den enda. Den prövade erfarenheten, individens förutsättningar och sammanhanget är andra viktiga ingredienser för att avgöra hur man ska agera i varje enskild situation. En motsats till detta är när evidens framträder som ett retoriskt instrument för att stödja ett ideologiskt fattat beslut. Det här är en del i det fenomen som vi kallar faktaresistens – man tar bara in fakta som stödjer den egna uppfattningen medan annan fakta förkastas. Samtidigt hyllas ”fakta” i en tid som präglas av mycket osäkerhet.

Vi lever i en paradox där faktaresistens existerar parallellt med faktafixering

På ytan finns en motsägelse mellan att förkasta fakta och att omfamna fakta men i vissa fall kan faktaresistens och faktafixering vara ett uttryck för samma fenomen. Det handlar om en förenkling i hur vi tolkar vår omvärld. Från ett ledningsperspektiv (top-down) handlar styrning av en verksamhet ofta om jämförbarhet och tydlighet. Det här tar sig uttryck i system som ibland kan bli rigida och motverka verksamhetens målsättningar. Ett alternativ är att försöka skapa en lärande organisation – en organisation som kunnigt anpassar sig efter de situationer som uppstår. Det här kräver att ta steget bortom en förståelse för vad som fungerar till att fördjupa sig i varför det fungerar. Det här ger verksamheten förutsättningar att göra skillnad i sitt uppdrag.

Vad kan du som ledare för en organisation då göra för att stödja ett lärande där vetenskaplig kunskap blir en naturlig del i verksamheten?

  • Erbjud kompetensutveckling kring hur forskning kan bidra och på vilket sätt forskningens resultat kan ge en förståelse av vad som kan fungera och varför
  • Skapa forum för bildande diskussioner som inte är direkt kopplade till den egna praktiken – abstrakta teoretiska diskussioner kan vara ett sätt att träna bedömnings- och analysförmågan
  • Fastna inte i preferenser sprungna ur ditt eget utbildningsområde utan se hur olika forskningsområden kan bidra till verksamheten

Sammantaget handlar det om att öka forskningslitteraciteten i verksamheten. Det handlar om att förstå hur forskning kan bidra men även när den inte kan bidra eller behövs. Som Margareta säger i sitt blogginlägg:

Slutligen bör vi inte laga det som inte är trasigt. Forskning kan onekligen visa på en mängd positiva resultat, metoder och modeller Men vi behöver inte alltid ändra. Vi behöver ständigt påminna oss om varför vi gör det vi gör och om konsekvenserna av det vi gör. (Margareta Serder)

Det kokar alltså ner till bedömningsförmågan igen – att utveckla en kunnighet, ett gott omdöme och att använda sig av det. Det här uppnår man inte bara genom utbildning utan det är ett informellt lärande som pågår i det dagliga arbetet. Som chef för en verksamhet handlar det om att skapa förutsättningar och agera föredömligt för detta dagliga lärande.

På återseende

Cecilia

 

 

 

 

 

 


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s