Alla vill inte växa

I tisdags höll min kollega på Hälsohögskolan, Sofia Kjellström, docentföreläsningen Vuxenutveckling för samhälleliga utmaningar – en tvärvetenskaplig resa via ansvar och ledarskap. I och med det blev hon dubbeldocent. Hennes andra docentur handlar om att hamna rätt i ett ämne som passar alla hennes olika studieintressen. Sofia har nämligen publicerat inom en rad olika områden, allt från hälsa, etik, lärande, barn och utemiljöer till ledarskap.

sofia

Här tänkte jag ta upp några reflektioner kring vuxenutvecklingsteori, som är ett genomgående tema i många av Sofias studier. Utgångspunkten i teorin (det finns flera teorier men jag talar om det som en teori här för enkelhetens skull) är att människor har olika komplexa sätt att tolka och hantera händelser vilket också påverkar deras agerande. I dessa studier delas människor in i stadier beroende på nivå av komplexitet. Detta kan teoretiskt vara användbart för lärare som utbildar vuxna liksom för ledare på arbetsplatser så att de ska kunna anpassa sig till den nivå som studerande och medarbetare har (det kräver dock att läraren/ledaren själv har tillgång till flera nivåer av komplexitet).

Kristian Stålne vid Malmö högskola driver bloggen Komplexitet.se och har gjort en bra sammanställning över olika nivåer av komplexitet i kritiskt tänkande. Jag summerar varje fas men uppmanar dig att även läsa Kristians blogg för att få veta mer.

  • Stadie 1. Kunskap antas existera absolut och konkret: ”Jag vet vad jag har sett.”
  • Stadie 2. Kunskap antas existera absolut, säkert erhålls från auktoriteter: ”Om det är på nyheterna måste det vara sant.”
  • Stadie 3. Kunskap antas absolut och säker eller bara tillfälligt osäker: ”När det finns bevis som övertygar alla på något sätt finns säker kunskap, annars är det bara en gissning.”
  • Stadie 4. Kunskap är osäker: ”Jag hade gärna trott på evolutionsteorin om det fanns bevis. Nu är det som med pyramiderna, vi kommer nog aldrig veta vem som byggde dem. Vem ska man fråga, ingen var ju där.”
  • Stadie 5. Kunskap är kontextuell och subjektiv: ”Människor tänker olika och angriper därför problem olika. Andra teorier kan vara lika sanna som min men baserad på andra bevis.”
  • Stadie 6. Kunskap är något som konstrueras utifrån utvärderingar av bevis och av uppfattningar hos inom området ansedda personer: ”Det är svårt att vara säker, men det finns grader av säkerhet. Till slut kommer du till en punkt då du är säker nog att komma till en egen ståndpunkt.”
  • Stadie 7. Kunskap är resultat av en undersökande process där lösningar till illa strukturerade problem konstrueras: ”Man kan bedöma ett argument efter hur väl genomtänkt en ståndpunkt är, vilka sorts argumentationer och bevis som används för att stödja den och hur konsistent argumentationen i ämnet är jämfört med andra ämnen.”

En viktig poäng som Sofia brukar göra är att hon tidigare utgick från att alla vill sträva efter att komma vidare i sin utveckling. Det vill säga att nå högre nivåer av komplexitet. Den här teorin har dock fått henne att inse att människor befinner sig på olika nivåer och inte nödvändigtvis vill röra sig vidare i utvecklingen mot ökad komplexitet. Efter föreläsningen fick Sofia kommentaren att det här är jätteintressant och att alla borde känna till detta och varför är det inte så? Sofia funderade över om det finns ett motstånd mot att dela in människor i olika nivåer eftersom det kan uppfattas som elitistiskt.

Vuxenutvecklingsteorin kanske upplevs som elitistisk i och med att den utgår från att människor befinner sig på olika nivåer. Att dela in människor i kategorier kan vara användbart men också potentiellt farligt beroende på av vilka skäl denna indelning sker och vad den får för konsekvenser.

Sofias lösning gissar jag skulle vara att säga att det krävs ett etiskt förhållningssätt. Teorier blir ju inte bättre än de som använder dem. Och för att använda teorin ”på sig själv” så innebär det ju att vi kommer att tolka och hantera teorin med olika nivåer av komplexitet vilket i sin tur påverkar vad vi gör av den.

Personligen tycker jag att denna teori är användbar eftersom den visar på möjliga nivåer av komplexitet för den som är intresserad av att utvecklas. Den är också användbar för att förstå att människor, av olika skäl och i olika faser i livet, kanske inte är intresserade av ökad komplexitet. Och eftersom de allra flesta befinner sig i normalfördelningens tjocka mage så handlar det inte om att dela in människor i grupper om ”bättre” eller ”sämre” utan istället om att det finns potential för vuxna att fortsätta utvecklas om de vill.

På återseende

Cecilia


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s