Kroppens roll för lärande i organisationer

Sportiga chefer använder sin egen kropp för att lära sina anställda om hälsa. Detta kom fram i Janet Johanssons avhandling som försvarades vid Stockholms universitet igår. Genom att ägna sig åt sport och att äta nyttigt vill de intervjuade cheferna påverka de anställda att ägna sig mer åt sin egen hälsa. De intervjuade cheferna var oerhört medvetna om sig själva som förebild i organisationen och de arbetade intensivt på att presentera en bild av sig själva som de ansåg var lämplig.

Avhandlingen fokuserar på en speciell grupp chefer, nämligen de som identifierar sig fullt ut med sitt sportutövande. Det är framför allt fem chefer som är i fokus i avhandlingen och för dessa chefer räcker det inte med att promenera och äta hyfsat hälsosamt. De tar det hela till en extrem nivå där de ägnar sig åt uthållighetssporter på elitnivå, de följer en strikt diet och ingår i speciella klubbar för atletiska chefer. Men de nöjer sig inte med att kontrollera sin egen kropp utan de inför mätningar och klassificeringar av de anställda. Det kan handla om att gruppera de anställda som hälsosamma, i behov av hjälp eller ohälsosamma. Syftet är att de anställda ska lära sig en hälsosam livsstil.

I ärlighetens namn ska jag erkänna att de inte alls talar om det hela som ett lärande. Det är mina ord på det som sker. Och jag är inte heller säker på att lärande sker på det sätt som cheferna önskar när de säger att de vill inspirera sina anställda. Det hela är ett underligt synsätt där lärande förväntas ske under något som liknar tvång. Dessutom verkar cheferna ägna sin egen arbetstid till att träna, något som kanske inte är möjligt för de anställda, och trots detta får chefernas privatliv ta stryk med skilsmässor som resultat. Det finns alltså mycket tvetydighet under ytan trots att cheferna är måna om att visa upp en enhetlig och ”lyckad” bild av sig själva.

Avhandlingen är viktig eftersom den indirekt visar på den mörka sidan av fixeringen vid sport och kropp. De här cheferna verkar vara mer intresserade av hur de själva uppfattas än hur de anställda mår och presterar. Kroppen får dessutom en avgörande betydelse vilket bland annat tar sig uttryck genom att de ser en smal person som bättre anställd än en överviktig person. Även om en av de intervjuade beskriver sig själv som en förändringsledare så är det beteende som beskrivs ganska långt från det ledarskap jag skrev om förra veckan. Så vad kan man då ta med sig för praktiska lärdomar från denna avhandling?

En viktig poäng i avhandlingen är insikten om kroppens symboliska betydelse. Det här kan vara bra att påminna sig om i en tid då mycket handlar om prat, texter och diskurser. Om organisationen vill påverka de anställda till en mer hälsosam livsstil, så bör chefer agera förebilder genom att ta hand om sin hälsa på ett sunt sätt för att må bra både fysiskt och psykiskt. Om man som chef är väldigt intresserad av att utöva elitidrott kan man fråga sig vad detta ger för signaler i organisationen. Ska detta uppta en stor del av ledarskapet eller är andra dimensioner viktigare? Och om man som chef som vill skapa en lärande organisation bör man själv engagera sig i lärande.

På återseende

Cecilia

 

Referens: Johansson, 2017, “Sweat is weakness leaving the body”: A study on the self-presentational practices of sporty top managers in Sweden. Stockholm: Stockholms universitet. (Hinner du inte läsa hela så rekommenderas sid. 238-242)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s