Samverkan – vem får vara med?

Samverkan handlar om att göra saker tillsammans. Men i forskningssamverkan finns exempel på hur olika grupper exkluderas av olika anledningar. Vi tar här upp ett par strukturella hinder som motverkar samverkan. Det ena berör demokratiaspekten av samverkan och det andra handlar om utbildning när det talas om samverkan. Demokratiaspekten rör vem som räknas i forskningssatsningar. Utbildningssamverkan gäller studenterna och länken mellan forskning och utbildning.

Att tala om samverkan kan ge sken av att alla är välkomna men vi ser att det finns en risk för att vissa grupper faller utanför de satsningar som görs.

Demokratiaspekten handlar om vem som representeras i den forskningssamverkan som sker. I boken Samverkansskicklighet beskrivs att det är vanligt att pengarna får styra då det gäller satsningar på samverkan. Det här skapar ett demokratiskt problem. Problemet grundar sig i att de som har pengar och tid får vara med i samverkansprojekt medan samhällsaktörer som inte kan erbjuda varken det ena eller det andra inte har några möjligheter att delta i samverkansforskning.

Det här problemet är kopplat till finansieringsmodellerna. I samverkansprojekt förväntas vanligtvis externa aktörer bidra med finansiering och/eller med tid. Detta kallas till exempel ”in-kind tid” och betyder att deras arbetstid räknas som medfinansiering. Det här innebär att stora organisationer med stora resurser har större möjlighet att delta medan små och/eller ideella organisationer har svårare att delta. På sikt får det här följden att kunskapsutveckling sker där kapital finns och inte där kunskap behövs. I följande citat jämförs möjligheterna till samverkan med en ideell organisation respektive med SAAB-koncernen.

”det kan vara så att man har ett jättebra forskningsprojekt tillsammans med Alla kvinnors hus, men de har inga resurser att lägga in, så de kan inte lägga in någon in-kind-tid [i en ansökan]. Medan i andra projekt, som testkörning av JAS, ser det helt annorlunda ut. Alla väldigt kostnadskrävande och kommersiellt intressanta forskningsprojekt blir då plötsligt viktiga ur ett forskningsperspektiv när man räknar medfinansiering.” (Ur boken Samverkansskicklighet, s. 46)

En annan grupp som ofta glöms bort då det talas om samverkan är studenterna. Utbildning är den allra största kanalen för samverkan men eftersom det hela sker på makronivå och på några års sikt är det lätt att missa utbildningens bidrag till att forskningsresultat kommer ut och får praktisk omsättning i arbetslivet. Här är det viktigt att stärka och utveckla länken mellan forskning och utbildning så att färsk kunskap kontinuerligt kommer in i utbildningssystemet.

Ett sätt att arbeta på är att engagera studenter i samverkansprojekt på olika sätt. På SamverkaMera anges några fördelar ur studentperspektivet. Det handlar om att samverkan skapar kontakter för framtiden, ökar chansen till ett kvalificerat och bättre betalt jobb och gör att företag, högskolor och studenter lär känna varandra. Ur studentperspektivet är det framför allt studenternas egna kontakter med arbetsgivare som är i fokus. Det sker genom arbetsplatsinlärning, exjobb, mentorföretag, arbetsmarknadsdagar, gästföreläsningar, praktik och skarpa projekt.

Det är dock viktigt att lyfta blicken och även inkludera forskning som en vital del i utbildningen. Mats Benner och Sverker Sörlin menar i ett debattinlägg i DN att tudelningen mellan uppdragen att forska och utbilda fortfarande dominerar och till och med riskerar att stärkas av nuvarande satsningar. Istället behöver vi starka forsknings- och utbildningsmiljöer där studenter och forskare tillsammans formar framtiden. På Jönköping University är vi bra på att koppla högskoleutbildning till arbetsplatser. Och exempelvis JTH blir allt flitigare på att ta med studenters ex-jobb i forskningsprojekt som sker i samverkan med företag. Men med detta sagt så kan man alltid bli bättre. Vi ska själva fundera över hur vi kan bjuda in någon student i ett projekt till våren. Det vore kul.

Med förhoppningar om inkluderande samverkan

Annika och Cecilia

 

Läs mer om samverkan här:

Bjursell, Dobers & Ramsten, 2016, Samverkansskicklighet – För personlig och organisatorisk utveckling, Lund, Studentlitteratur.

Bjursell, 2015, Samverkanszoner – Om forskningsledares syn på samverkan, Encellrapport 3:2015.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s